hon vandrar barfota över sjögräs och sand
hårets lockar klistrade mot huden,
fållen tung och våt av salta vågors lek

hon plockar snäckor och bokstäver
samlar dem i vackra burkar
av glas och skymningsljus

kupar händerna om de allra skiraste orden,
de stilla skimrande som dröjer kvar
i tysta hjärtans vrår

varsamt samlar hon små visor och andetag,
lägger sagorna i en liten påse
fäst kring midjan

några dikter spar hon i sin ficka

men alla svordomarna lägger hon
i en ask med lock
och ger
till mig.