Du lever timmar härifrån. Arbetar nätter sju dagar i veckan. Sömn får du sällan och våra konversationer består, men någon skugga faller. Du sprider dina pappren över golvet och ber mig att hålla tummarna. Väntan är snart över. Kanske sänder de dig tillbaka till sydliga vindar, kanske försvinner du bland folkmängden. Jag vet inte, men dina sista ord du skrev igår var, glöm aldrig att du är vacker. Inifrån och ut. Valde jag fel, skulle jag stannat med dig? Kanske skulle du vara den som gjorde min tro starkare. Min man vet om mina känslor för dig. Han blir svartsjuk, men han går ingenstans. Kärleken är inte alltid självklar. Ibland vill jag bara gömma mig, låtsas som om världen inte fanns. Låta bekymmer få segla iväg. Låta drömmar gro sig starkare. Om några timmar fattar de ditt beslut. För dem är du en i mängden. Jag vet att du dör om de skickar dig tillbaka, men vad är mina ord? De betyder inget för ett multiland som ligger i Europa.