Om havet måste man ha insikten
att det likt Janus har två ansikten.
Ett, där man blir buren på dess rygg
och kan känner sig absolut trygg,
Hav, som mot människan ej agg har,
och vars dyning tången stilla vaggar.

Med andra sidan av dess ansikte
sig nog ingen människa förlikte,
då det med en våldsam kraft och lust
kastar sig mot Bohusläns kust
och med väldiga konvulsioner
hotar sjöfarande personer.

Men så, det låter som en gåta,
det verkar plötsligt allt förlåta,
och ger till fiskande god äring
samt folk en hälsosam förtäring.
Ser en mänskan som sin nästa
och vill för henne ge sitt bästa.

Ett hav som låter mänskor bada
i sin famn och ej alls dem skada.
Som smeker deras nakna kroppar.
när de i salta böljan hoppar.
Ett hav, där barnen lär sig simma,
och får glädjas, leka, stimma.