Tidigt knackade det på dörren,
hösten hade lämnat oss.
där på farstutrappan stod herr vinter,
med rimforstat skägg och burrigt vita ögonbryn,
och isande blick

Jag snörde åt morgonrocken och drog upp dess krage
för att stänga vintern ute.
Lik förbaskat fick jag sopa bilen i morse och skrapa bort hånflinet på bilrutan
i mitt vredgade tillstånd insåg jag att ilskan inte skulle ta mig någonstans,
Så runt sex i morse gastade jag på parkeringsplatsen:
Go morgon, herr vinter
Välkommen hit!

Nu sitter jag i köket med frostkyssta kinder
och stelfrusna tår.
Och värmer mig med en kopp choklad
Tänk vad vintern tvingar oss att genomleva.