Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Första dagen...





Vilsen går jag bland mänskor med stil
vet inte riktigt hur man smälter in
ser under lugg hur de talar i mobil
med upptagna miner o uppblåsta flin
hör hur de pratar så fort o korrekt
gör yviga gester med händer av stål
talar ett språk så externt o förtäckt
som om det vore ett nytt tungomål

Vilsen går jag bland folk med klass
vet inte riktigt hur valserna går
känner en armbåge som är så vass
känner en klack rätt på mina tår
världsvana trampar dom runt allihop
medan jag ställer mig där uti vrån
kämpar för att kunna kväva mitt rop
slokörad som ett dumt stackars fån

Vilsen går jag i sprätthökars gäng
smyger omkring bland dandy o snobb
som om det vore förbjuden terräng
där jag är utsatt för hiskelig mobb
Men mina tankar störs av en röst
o jag ser upp men vill genast fly
hjärtat det hoppar högt i mitt bröst
när någon frågar:ÄR DU OCKSÅ NY?


BS-06





Fri vers av Bodil Sandberg
Läst 325 gånger
Publicerad 2006-05-15 07:23



Bookmark and Share


  Ingrid Nilsson
Hur skönt tar du inte udden av det till synes viktiga och hittar fram till det mänskliga!
2006-05-15

  solglimt
Mmm JA, jag har aldrig kännt att jag passar in i den stora massan....
Dina ord flyter på, dit språk är så lätt att förstå
dina tankar & känslor delar jag ännu en gång.
2006-05-15

  tobbä
Älskar den här Bodil!!! Helt underbart beskrivet och får mig att tänka på hur som jag har känt genom hela mitt liv!! underbart!!!
2006-05-15

  Teresia Ridell
Känner mer än väl igen känslan av att inte passa in.
Fast det är länge sen första dagen; fast o andra sidan kommer det en ny "första" dag ständigt...
2006-05-15

  Fredrik Stillesjö
Hej Bodil!

Jag tänkte när jag läste denna, att i andra hörnet av hopen står en ensam liten pojke med precis samma tankar och det var jag. Det finns säkert många som känner igen sig i denna text. Bra beskrivet. Hälsar Fredrik
2006-05-15

  kath
att vara skör i en grupp av nya ansikten ...... att handskas med känslan av att vara satt utanför ............. att först inte se de andras sköra ....... för att sedan ana att man inte är ensam ............

vi är sårbara för våra egna illusioner om oss själva vi människor ..... det var vad jag såg i orden :)

fint fångat
2006-05-15
  > Nästa text
< Föregående

Bodil Sandberg