Det växer en vacker blomma någonstans
I skymundan som om den inte fanns
Dess fina frön slog rot
Mitt under världens kallsinne och hot
Den utvecklas långsamt, efter hand
Slår ut gör den först efter en större brand
Dess födelse är svart som sot
Men med sig bär den läkedom och bot
Vi vet aldrig när den är redo att blomma
Det enda vi vet säkert är att dess tid en gång skall komma
Bo R Axelsson