Som i en konsthall
med motiv som målade sig själva
gick jag omkring nedanför kyrkogården
och mötte där det märkliga
En människa,
befriad från all låtsas-lek
som strök omkring
med permanent bläck
bland allmänhetens tavla
Stänkte ut sin värdighet
på det enda sätt möjligt
ovetande och plågsamt påtaglig
En verklig människa i världen
Till våra blickar skar
och han vände sig bort från flodmynningen
där barnen för en kort tid sedan badat
Brukssneglade på fabriken,
skorstenen som vrålade bokslut
och svalde snön
öppningen: mot ett nytt