Förundrad är jag
Av din jord
och livet du gav

Jag kan ana
Bara förnimma
Din själ som susar i björkens blad
Vis vakar du över stenen
Vaktposten vid mossens slut

Du uppfyller livet
Tänder livsgnistan i mig
När vinterkroppen
lämnat jorden

Tack för din samhörighet med mig
Din frid som jag finner
Håller mig brinnande
Vid liv