ser ner på alla känslor som dunkar mot spegeln
hör du min huvudvärk när jag faller från stegen?
vet inte om livet ska vara så svårt
jag slår på mig själv, och jag gör de hårt

du tycker mina diplomatiska ord är för mycket
tror jag är en parasit fast i kopplet av förtrycket
det är inte sant, jag försöker inte hålla dig ner
jag försöker bara dela med om vad jag ser

du vet jag aldrig kräver någoting utav nån
så jag ber dig sluta be att jag ska ändra min sång
när jag ställer en fråga, är det utan förväntan
mjukhet är en styrka, men vi bär de me fruktan

vad är de för mening att slå för att du kan
blir du starkare än mig? blir du mer utav en man?

i misskötsel av det som finns omkring
skapas ingen näring, det skapas ingenting

de stärker bara impulsen av egoism
men i det lilla landet, växer brist på turism
jag är inget objekt, ingen slav av sexism
de finns ingen sanning i ditt tal av cynism
jag är ingen följare utav en värld i dualism
så de är därför jag skapar min egna optimism
låt mig bringa lite kärlek till dagens terrorism
genom att lätta på trycket och säga fuck. this. ism.



*host*