ljuset faller inom-
egot kramar tankar 
lägger sekunder till timmar
de tycks gå i otakt som en protest mot tiden

mörkret fyller rummet-
jag sitter där
stilla, med knäppta händer
du är borta nu, endast fotografier skvallrar om livet

alla minnen kommer-
flätas till smycken
i guld, silver och brons
likt alla dina levnadsår fäst vid tiden

du är inte här nu, endast inom mig
från barndomen fram till idag
ville ge dig en blomma för varje dag
du vet det, trots att du endast har fem på din grav

älskade pappa-
för mig stor, trygg och stark
möts vi ännu i nattens drömmar
som om det vore verkligt tar du min hand
och för mig genom barndomsland