Jag bryter ner mig själv i atomer
Bara för att byggas upp igen, lite starkare
Men hoppet förfaller i takt till förtvivlan
om att aldrig kunna bära mig själv igen
så som jag kanske aldrig gjort.

I min jakt på perfektion
Satsade jag lite mera varje gång
Och grundade mitt liv på något som inte finns
(något som inte förtjänar namnet äkta)

Jag rasade när gränsen mellan
Svart och grått suddades ut
Och levde i en inbillad kontrast

Men du byggde upp mig igen (från atomer)
Jag är bara så rädd för att falla nu
och inte längre vara en del av mig själv.