vinden visar sig som

grenars gungor

vispar runt

bjuder in en

annan atmosfär

blandar då
i nu

ordlöshetens mantel svepte

sa la bim 
stumnade min mun 
domnade 
tigande mötte jag 
dina ögons sammet 
ord som borde
berört
fast där i 
Sargassohav

så långt emellan 
söker efter
körsbärsblom av kärlek 
inget finns förutom tystnad

i tanken
röjer jag
en glänta urskog 
gräset växer
du och jag 
på ensamheters äng 

önskar att du läste min andnings vattenånga