Stilla konversation mellan två vänner och samtidigt hyggligt bekanta. En tisdag vid pass kvart över tre. Över en kopp hett, mellan två jobb och uttaget som rast. Obetalt förstås, till betalning möjligt utgår eller ingår. Högst som obekant säkert just hur om alls, förväntat som gentjänst eller något som 'regnat inne' just där och då.
Ett samtal helt enkelt, som om de talade om blott tänkta saker. En sorts villa.
- Du skulle kunna tänka dig att hjälpa en släkting eller familjemedlem om du fick betalt för att göra det?
- Jo. Ungefär som en elektriker eller byggare. Den arbetar ju inte heller 'gratis', även om kunden gärna vill ha favörer.
- Du menar att även om det blir konflikt om lojaliteter, så vill du att 'det skall gå riktigt till'. Så du slipper känna dig utnyttjad?
- Du verkar ha förstått vad det handlar om här.
- Litet som att stå och vänta på bussen. Rent känslomässigt sett. Se på klockan. Några minuter kvar, ännu. När den väl kommer, verkar allt vara normalt först.
- Jo.
- Sedan händer allt slag i slag.
- Jo, precis.
- En långtradare kör om bussen. Får sladd, du ser det hända. Handlar instinktivt och börjar springa därifrån, för att inte bli påkörd och kanske dödad. Föraren av lastbilen återfår kontrollen över sitt fordon, kör vidare och du kan visserligen se bussen stanna och släppa av en mor med barnvagn. Men själv är du för upprörd och för långt ifrån för att hinna stiga ombord?
- Jo.
- Och även om bussen släppte av fler, så du faktiskt hann komma med. Du skulle ändå få höra och se att din biljett är ogiltig? I överförd form.
- Jo.
- Därför vill du ha betalt när du gör henne en sådan där tjänst som en från hemtjänsten skulle få betalt för att utföra? För att ha kvar din självrespekt? Få även klart för alla inblandade att här gäller det att 'ha korten på bordet'?
- Ja, precis.
- Så, när du själv behöver hjälp av en släkting eller familjemedlem. Låt oss säga att du lever till du blir...(vi antar här att du inte råkar ut för en fatal olycka eller blir mördad, så illa att du får kyrkogården som fast adress...) ...hyggligt ogörlig på egen hand. Vill du då höra din släkting eller familjemedlem utbrista ord som 'Jag gillar dig visserligen och skulle kunna göra det här som en akt av kärlek. Men vi vet ju båda hur det är. Utan pengar, heller inga tjänster. Eller hur?'
- UH, vad?
- Jo, jag sade just det att...
- Det där hörde jag nog inte, i alla fall.
- Jo, men jag drog ju bara en parallell om hur du skulle kunna tänkas...

(I dessa moderna tider. Hur kan någon tänka sig att fortfarande skriva 'va' som 'vad' eller 'ska' som 'skall'? Det här är väl ändå, om än i skriven form, en sorts talspråk?)