vet du

älskade

du

som inte finns

jag hör dig viska i nattvinden

det finns för alla en älskade

slut dina ögon

det är i den stunden jag sluter mina ögon

du

tar min hand

vi vandrar

sätter oss invid silverpilarnas sånger

där

vid månsilverfloden

röda näckrosor bjuder oss

månsilverdroppar

ur det öppnade

vi lyssnar till träden vilka bär blad av silver av guld

du älskade

säger

ser du

guld tillsammans med silver

silver tillsammans med guld

du håller min oro i din famn

älskade

du

som inte finns

ditt ansikte

lever kvar i sömnbladet

min undran är vad hände

jag lade fram min rädsla

du kom

endast

för att bekräftade rädslan

soldroppar springer upp

ur regnhavs morgonandning

ler glittrande

in i trötta ögon

balansen en öppnad

snäcka

viskar havets sång

valar lindar

hav runt rygg

andas

vattnar

de torkade strändernas luftväv

liljorna i skogen

följer skönhets gåva

till näckrosors kupade

vitbladshänder

gyllenblad

lyfter ur trädkorgar

svävar

in i mötande jord

upptas i kärlek

tankenötter spirar i jordens grund

han sträckte pionmoln

till hennes sinade händer

han sade

se bladmolen

uppenbara

tros

visshet

älskade

du

som inte finns