(c) Foto: Minkki Huldén ett infall, totalt ocensurerat - sånt händer ibland när månen lyser som allra värstingast En månljus fråga
Du gamling där i rymden, du som öser ljus över oss som famlar i natten
blir du aldrig trött på alla lovsånger alla euforisktromantiska upprepningar av hur underbar du är?
utled att höra våra blankslitna ord vänder du kanske dövörat till? Var sitter det, i så fall, på din baksida? men då borde ju inte du störas av oss som ensamma, tvåsamma, flersamma sjunger, lallar, lullar ditt lov i Blue Moon, Moonlight Serenade, av oss som leker älvor i natten medan vi hojtar till varann go chase a moonbeam
blir du aldrig trött?
Om svaret är: ja. Instämmer.
Då är du ingen mångubbe, gubbar har inte det tålamodet. Egentligen inte heller gummor, för i gubbgummålder är vi ofta mer eller mindre skumögda.
Lyser du vår väg av snällhet? Eller lyser du hämndlystet så att vi berörs och inte kan sova?
Så handen på hjärtat, eller på månen - vore det inte dags att bekänna färg är den månvit, mångul, månblå, månorange, mångrönt fosforskimrande, vilken är din färg?
Kom inte och säg att den är solens säg inte att ditt ljus är bara båg, att du lyser med lånta fjädrar! Ännu har jag inte sett det minsta lilla fjun som kunde kallas måndun.
Svara då! Det kallas kommunikation, det där, att stå och skrika åt den som lyser för högt, för starkt, för störande - och högt måste man ju skrika för att du ska höra med dövörat -
hördu du, svara nu, annars blir det här ju bara marr ... ingen tvåvägsgrej
vem ska då tro mig när jag säger att jag minsann kommunicerar med själva himlens lyktgubbe, vem vågar tro att du sjungit ut om oss och våra jordiska sånger?
2017-10-06/07 00:00
Fri vers
av
Minkki
Läst 629 gånger och applåderad av 21 personer Publicerad 2017-10-06 22:53
|
Nästa text
Föregående Minkki |