Domkyrkan i Helsingfors

tornar mäktigt upp sig

ovanför Senatstorget,

nästan kitschig,

men den går aldrig över gränsen.

Den lever,

och är en levande paradox,

på en gång överdådig

och stramt enkel.

Klockan sex på söndagskvällen

ekade klockspelet mellan

de ärevördiga, mäktiga och historietunga

byggnaderna runt torget.

Vi stod där tysta en stund och lyssnade

medan duggregnet föll

en höstlig afton i november.