Mörk magi, förvriden
Mör är han som från fel perrong,
Kliver in i tidsmaskinen,
Och färdas mot framtiden han prenumererade på av misstag.

Stål är järn är kokat blod,
En egen domedag gör honom sliten,
Domänen utan egendom,
Kvarkansamlingen med inbyggt ekolod, men utan ångerätt för den rödvinsfärgade kaffefläcken på kvittot.

Glömde se svår ut på bild,
Var det som avslöjade honom,
Innan han tog av sig masken;
Och alla gjorde sig redo att skratta, men istället flämtade när de såg sig själva i fel ljus.

Stoppade skamset tillbaka telefonerna i fickorna,
Och styrde köttrobotarna vidare,
mot solens mittpunkt.