Jag vet det, att jag syns, och att det hör till,
skuggor finns det redan gott om.
Människor är levande med kött bakom ögon.
Vi ser varandra.
Det händer sig, och att var och en har en önskan
gå omkring utan att bli sedd, utan att höras.

Var och en möter oanade djup även i aningslös glättighet.
Tankarna har ingen botten, våra ansikten har minnen,
vår lyster, när ögonen andas ut en stund med ljus.
Natten kommer ändå som gnista eller brist på glöden
om filosofer skulle behöva besvärja fram mer kärlek,
om det nu finns någon nuförtiden människor emellan.

Hur ser du på människor, Gunnar Björling?
Jag är ingen människa som berättar om mig själv.
Jag är en filosof-poet och vet att varje liv har en grav
inunder sig, därför diktar jag:
- "och mänskors anlet är en likmask"

Att i varje natt råder dagar med minnen,
och att det görs gudom i våra blodomlopp.
Därför kan jag gå i det dolda utan att jag syns
bara minnen och lämningar från traditioner:
- "där ingen ser".

Var och en vet det, vart man än går med sitt öde
får man ett sådant att blir man sedd, rentav hörd.
Ett litet ljud, ett raster, munnen öppnas,
ett skönt mummel.

Man går där med sin önskan, att ingen ser eller hör en.
Den osynliga kvinnan som ingen ser och som ingen ofredar.

- Himlen ser inte. Men jag tror inte heller
på himmelska ansikten.

Vad är ditt djup?
Är det havet vid strandkanten som böljar
av skratten och gråten som inte syns utanpå.
Eller ute på vilda stormande hav
där du stiger på.

Var och en vet det.
Vart vi än vänder oss vrids dessa oanade djup
mot våra sinnen, romantiskt av sinnesglöd,
filosofiskt av tankar.

Hur ser du på människor?
- "mänskors anlet är en likmask", så talar du poetiskt,
med ekon och asätare i skallgångar.

De döda bär ett ansikte med ett förflutet
och en tradition som har karaktär på jorden.

Den osynlige mannen har ett ljus i sina ögon,
de bär på födslar och gravar, med olika liv,
olika meningar.

Ett levande ansikte är livlig natur.
Det döda som lever upp är kultur
i en föreställande värld med många gudar
eller dualistiska världar.

Var och en vet det att livet är dramatik -
och konsten gör det dramatiskt.