du kom till oss en höstdag för 16 år sedan
en rädd liten kille 7 mån. gammal
rädd, framförallt för snabba fotsteg...
någon eller några som gjort dig illa?

jag gick ut med dig första veckorna
du la dig platt på magen, kröp in i buskarna då fotsteg kom
tålmodigt stoppade jag alla de vi mötte
frågade dem om de kunde tänka sig att stanna och prata
jag ville visa Rasmus att inte alla fotsteg var av ondo

det tog ett tag innan du litade på människan
men därefter blev du riktigt kelig och social mot alla
dina första 6 år bodde  vi i ett radhusområde
skog och natur nära inpå
du var som en klocka och satt alltid och väntade
på husse då han kom hem för lunch.

de sista 10 åren bodde du ute på landet
här fick du ditt lystmäte fullgott tror jag
första året blev du påkörd och bröt ditt bäcken
en veckas vistele på djursjukhuset och 1 månad hemma
i en stor hundbur, men du tillfrisknade och var klar för nya äventyr

en dag försvann du och var borta nästan en vecka
mycket för att vara dig då du alltid kom hem för natten
vi trodde att vi förlorat dig men jag hittade dig till slut
uppjagad av hästgårdens hankatt i stallets taknock
du sov oroligt första dagen och "jämrade" dig i sömnen
du vaknade och såg dig omkring och jag kunde nästan ana
en skön suck innan du slumrade in igen

för en vecka sedan fick du svårt att andas
vi åkte då in till veterinären
det visade sig att ditt hjärta var förstorat
veterinären ansåg att du hade det väldigt jobbigt 
varken jag eller din husse ville förlänga ditt lidande
du somnade in så stillsamt efter sprutan...
då du är en hittekatt från Gotland ligger du nu begravd där

Älskade Rasmus, nu har du kommit hem...
Vi saknar dig.