När det blev natt
tog han och samlade de få
glödande kolbitarna som låg utspridda,
samlade dem i en liten hög
för att elden skulle brinna så länge som möjligt.
Det blev kallt, och han kurade ihop sig intill glöden,
De glödande kolbitarna var alltför få,
dessa författare och böcker
som han hade samlat och samlat i många år,
destillerat ut ur världshistorien som man tvättar guld.
De var alltför få nu när det blev natt och kallt,
han hade behövt fler, men de flesta dög inte
när det verkligen gällde.