(mel: "Når fra jordlivets sorger", norsk andlig sång)



Där vår riksdags kolosser sig höjer

stod en grå liten kåta en gång.

Om du riktigt långt örat ner böjer

kan du ännu förnimma dess sång.



Refr: I skogens enkla lilla kåta,

i den stillhet som alltid råder där,

skall jag stadslivet glömma, förlåta,

o, jag längtar till mullrikets sfär.



En gång var Stockholm täckt av lönn och ekar,

och små kåtor där fanns emellan dem.

På Norrmalm lekte rävungar lekar.

Allt är borta, det blev till Babels hem.



Mina vänner, ni vill väl inte glömma

att vår forntid den stundom knackar på.

Urhistorien som Stockholm vill gömma

skall en dag sin upprättelse få.



(Tillägnad Skogs-David, Sara och Emma)