Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Människa




En ljus röst
tränger upp ur strupen
när jag öppnar munnen
för att tala.

För varje andetag
hävs långsamt bröstkorgen
med dessa, mina två bröst
placerade på utsidan.

För varje steg
vickar höfterna en aning,
de som är betydligt bredare
än min smala midja.

På ytan
en ung kvinna,
på insidan
en människa.






Fri vers av Anna H
Läst 589 gånger
Publicerad 2004-10-08 07:00



Bookmark and Share

  Anna H
du är nog undantaget som bekräftar regeln, eller kanske är det untantaget som bekräftar teorin jag har, men du känner mig å andra sidan rätt bra vid det här laget...
2004-10-10

  Maria Brundin

2004-10-10

  Anna H
att det verkar som om männen i detta sällskap har hajjat vad det är jag är ute efter medan kvinnorna här är en aning ute och cyklar, i alla fall utifrån hur jag tänkte mig det hela när jag skrev dikten... Först och främst är vi ju människor och det är ju det som är huvudsaken!
2004-10-09

  arie
läste en gång inristat på en offentlig toalettvägg; "För att se akvariumets form så underlättar det att INTE vara akvariefisk" Tycker att Annas dikt arbetar något med just detta förhållandet; Hur ser vi på oss själva, hur och vad ser omvärlden...att det sedan inte alltid tangerar eller vad man tar fasta finns det ett antal olika synsätt och värderingar på. Jaget i dikten ( Anna) måste ju definitivt vara "expert" på hur hon själv uppfattar sig själv och hur hon vill uppfatta sig sjäv främst som...sedan vad andra väjer att ta fasta på är ju något annat (i de flesta fallen) och jag tycker att Annas försök att samföra dessa två synsätt i en dikt blir en fin spänning mellan objektivitet och subjektivitet.
2004-10-08

  arie
mänsklig! Så...bra!
2004-10-08

    Göte Holmlund
skulle dock kunna tänka mig "ung människa"avslutet
2004-10-08

    Fuji Hoffmann
tack vare vårt underbara samhälle. Det är likadant med män, men inte lika extremt. Det är ju blå små gubbar som bestämmer vilka som duger nuförtiden


2004-10-08

  Anna H
Jag tänkte bara svara lite här. Att höfterna är betydligt bredare än midjan beror på att det faktiskt är så på mig. Denna dikt är ett försök att förklara hur det känns för mig som människa att befinna mig i en kvinnokropp. Det här med rösten som Anette skriver om handlar inte om rösten utan är snarare så att jag försöker förklara alla de delar av mig som skiljer mig från andra människor som befinner sig i manliga kroppar, de har mörka röster, de har inga bröst placerade på framsidan av bröstkorgen, de har inte heller höfter som är breda. Detta är ett försök från min sida att tala om att jag vill vara människa och inte kvinna för det där med manligt och kvinnligt ska inte spela någon roll, det enda som ska räknas är att vi alla är människor.
2004-10-08

  Anette Blomberg
kommer inte till sin rätt. Du måste nog knyta an till röstens innehåll och vad man har att förmedla. Som kontrast mot vilket läge den besitter. Där blir det kroppsliga lite väl exponerat överflödigt. Men effektfullt om du så vill. Fastdet är redan en sanslöst beprövad sits.
2004-10-08
  > Nästa text
< Föregående

Anna H
Anna H