och plötsligt är vägen vit

där den bredbent kilar upp för backen

bara trädens konturer är svarta

medan granen svänger häftigt

på den tjocka kjolfållen i mörkaste grönt

det är storm i livet, tror solen,

vågar inte visa sig

men ur sin grav spelar Emil Gilels

sin vackraste Mozart, sin

innerligaste Beethoven i detta nu

bara för mig,

med kraft eller lätt som snöflingor

landar toner i svart och vitt

och de lever, alla tre

Emil, Amadeus och Ludwig

av kärlek till musiken

här och nu

2018-11-29   22:44