Hamna

Hemlösa som den dödes pupiller
går vi med grav i våra skrov.
Tungrodda och vilse i trånga hav. 

Ärret av ljus i horisonten
driver roddarna att böja sig djupare
och hävande gräva i tunga vågor.

Kartor är inte att lita på här där
hamnarna förskjuts. Bröstkorgens padda
andas häftigt av hopp.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 537 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2019-02-19 08:28

Skriv ut
Spara som PDF

Lazuli Tack för ditt fina bildspråk! Det är bara att fortsätta ro med andra ord, så hamna(r) man rätt till slut, kanske. 2019-05-08

gunnnar nylund Visst...snyggt....å nu är vi verkligen vilse i pannkakan av teknik å miljö- förstörelse. Applåd!!! 2019-02-23

Johan Strömstedt Somnade utan för en bar i Durban. När jag vaknade kände jag mig som du så väl beskriver i din text. Minnena finns kvar trots att det var tidigt 80-tal. 2019-02-22

ej medlem längre En sån här text förtjänar självfallet en täckande analys. Men analys och tid står dess värre ofta i konflikt, svårt att få till p g a tidens ständiga trilska tickande. Så det får bli en vanlig läsning, om än en bit ner i texten från själva textytan räknat. Textens epicentrum är instängdhet ’hamna’, ingen resa sker utan begränsningar, väggar, trånga hinder för att inte tala om moderskeppet självt – den mänskliga kroppen. Och där reser sig frågan: Varför vill man vara fri, bli fri, uppfattad som fri när ändå apokalypsen skär rakt in i alla tider, alla rum, all transcendens i ett ständigt nu, den tänkta evigheten. Jag kan inte annat se än att ”frågan svaras på” i en anda av biologisk fundamentalism – att hoppet rumsterar i hjärtats mekanik och sannerligen: det här känns inte albrektssonskt. 2019-02-22

smultronbergen Texten talar om hoppet som förfinar oss, ansträngningen. Det är en tekniskt skicklig bild av paddlarna, ändlös tidlös. Mkt mkt bra. 2019-02-21

Eva Langrath Välskriven poesi med många bottnar omkring vår livsvandring. Tycker om hur du i vilsenheten för in hopp. 2019-02-20

henke_r Jag har inget att tillägga mer än att detta är högklassig poesi. Nedan har du oerhört intelligenta kommentarer som utifrån olika perspektiv förklarar storheten i din poesi. Jag lyfter på hatten och tackar för dina rader! 2019-02-19

ej medlem längre Framåt är ett hopp. Det ligger i alla paddors dna. Vågar jag slänga ur mig. 2019-02-19

Jaseph Den var bra! Det jag uppskattar är inte minst en hög grad av oförutsägbarhet. Bilderna talar tydligt, etsar sig liksom fast genom att vara, just det, oförutsägbara. Jag anar att roddarna sitter med ryggen mot framtiden. Jag anar och sporras av ljuset, känner hur allting rör sig. Kanske kan man säga att graden av hopp stiger för varje strof. Jag gillar det roliga inrimmet i slutet på sista strofens första rad som ledigt leder till nästa. Jag gillar den häftiga bilden av bröstkorgens padda, och att säga att den "andas häftigt av hopp" är både drastiskt träffande och humoristiskt. Yes! 2019-02-19

TrollTörnTrappan Härligt hur ljuset, som likt ledstjärnans strålar letar sig in genom en skråma, motiverar ännu tyngre tag hos de för livet roende!?! Får mig också tänka på teorin om hur magnetiska nordpolen & magnetiska sydpolen "snart" kommer byta plats - månde till viss förtret för kart-navigatörerna... Huruvida diktaren själv kan ha haft en postmodern padda guppande på bröstet under diktandets gång - låter jag vara osagt :-) 2019-02-19

Respons Skön rytm och sköna allitterationer. Innehållet känns tungt och svårmodigt, men hoppet är det sista som överger människan. 2019-02-19

ej medlem längre Våra kroppar är fartyg att färdas i, mellan hav och hamn. Rubriken är väl funnen, likaså hur bilden av "den dödes pupiller" skådar ett ljus av hopp i andra strofen. De dova vokalljuden förstärker känslan av mörker, och ändå känns din text så tidlös och slutar med hoppet som vi människor håller oss fast vid när vi flyter på havet som ger liv och tar. Mycket välskrivet, elegant och begåvat som alltid! 2019-02-19

Beatriz Quevedo de Hansen Vilken inledning! Makalöst! Hela dikten bjuder på sköna bilder, kampanda och hopp! Bravo! 2019-02-19

Sefarge Läckerbit I senvinterns Gråhet ;)! 2019-02-19

Nanna X Inte förrän jag läste din dikt förstod jag att orden hamn och hamna är etymologiskt besläktade. Tunga årtag, skickligt gestaltade. 2019-02-19

objekt3 Fint vårigt 2019-02-19