Sitter på altantrappan och minns dig, Björk.
Var det 50 år sen och vi var jämngamla.
Jag satt på Granbodas altantrappa
skrek, bönade, bad, vrålade
NEJ!
Jag kunde inte rädda dig från sågen
och jag hörde dina skrik
när du föll till marken.

Sitter på altantrappan och minns dig, Björk.
Nu ser jag dig tydligt.
Du höjde dig över häcken
din virilitet stack ut
du störde enhetligheten
du vajade stolt i din frihet
du hotade det tuktade buskaget.

Sitter på altantrappan och minns dig, Björk.
Du dög så länge du fyllde ett hål i häcken.
Andra sitter nu på Granbodas trappa
och jag undrar om häcken finns kvar.

Hur skulle jag kunna värja mig mot smärtan i en björn
- jag som älskat en björk.