Det går djupare vatten
på svagt avstånd
i ett tyst skal

Svart och främmande
insiktslöst och plåtkallt
strandgrunt nära

Bottendy som räcker
upp en hand ur evighet
och önskan

Drar dig ned, tydligt
frågande men sval
utan hot

Genom forntid och damm
från det sköra klara
till vilhet

Det är ett tallskogsmörker
murgrönt tryggt
mumlar trött

Knivskarp bevekelse
för grunda vatten
utan djup

Drar ut dig till en tunn tråd
något genomskinligt
stramt men vigt

Ål och anemon i tyll
med vita dukar bäddat
en varm famn