Vaknar
Orolig i kroppen
Fortfarande levande kvar i drömmen

När jag inser att jag lever
och förhoppningsvis
kommer leva ett tag till
blir jag glad
lättad
Men ändå sorgsen
och arg på mig själv

För den jag först tänkte på
i drömmen
den person som jag först
ville träffa en sista gång i livet
var han
Den jag först tänkte på när jag vaknade
var han

Varför han?
före min familj och vänner
Varför han
när det är han som sårat
och inte de
När det är de som alltid ställer upp
men han som alltid finns kvar där i hjärnan
fastlimmad
med extra kletigt lim
extra starkt
som inte går att få bort

Visar då drömmen
att han ändå
på något konstigt vis
har den största platsen fortfarande
fast jag så gärna vill krympa ner den
till ett sandkorn stort

Vad ska jag göra
för att radera

När hjärtat och hjärnan
liksom två magneter
inte går ihop...