Det sägs att du är flyktig
där du fladdrar från blomma
till blomma

idag sitter du länge
på den röda solhatten
dina vingar är hopfällda
solen bara lite varm
är det nu du lägger ägg

på solhatten intill
samsas två humlor
på varsin sida
av ståndarknappen

sommaren närmar
sig hösten
löven är ännu gröna
luften lite krispig
himlen blå

potatisen tas upp ur jorden
den röda och den gula
löken
morötterna
squashen
skördas
persiljan får stå kvar
tillsammans med dillen

kronorna är inte lika
magnifika som på din tid
jag undrar vad du valde
för sorts frö

jag vänjer mig inte
vid att vara den äldsta

över stenarna i bäcken
rinner mycket vatten
det vita skummet
ritar mönster
förra året var bäckfåran torr

den lilla stengrodan
sitter mitt i mossan

vi delar några plantor
prydnadsgräset som du var så stolt över
har tagit sig igen
det vajar stolt

året du försvann
kom bara några grässtrån upp

promenaden idag
gick under lummigt gröna kronor
synminnen lagras
för att plockas fram
när det avlövade mörkret
låter träden vila

i mörkret göms
det som inte får synas
lättare än i ljuset

tacksamheten till livet
blandas med våndan
över alla dem som sörjer
över alla dem som inget har
över alla dem som lider
över vår jord som kvider

i nattens dröm mättade
vi hungriga
levde min mamma
var huset ett soppkök
och jag letade prästen
vars barn lekte vid bäcken

© Eva Hedlund fd. Langrath