”Det händer för mycket i sådana hjärtan när de går i varg, de som ensammas. Vi förväntar oss inte en återkomst.”
--------------------------------------------------
(skadan, och glädjen, och vi mitt i)
/ fysiska orsaker /
”hon är borttappad,
släppt i gytter och evig;
ingen kommer att tänja henne,
diagnosen av liv”
(en hustru under skav och tänder,
rör min skallra:
idag är jag gatlopp,
du kunde ha känt mig)
----------------------------------------
vad du stånkar,
ditt blod i tupp
och skövel, kejsarstaven
för min hedran:
nu går stora män i stora
skov, drevfolket
lägger mig i fågel,
en mö i fjäderspel;
det finns en avlivare i mig,
ur mina svältor
växer ett djur,
han kommer som kungar,
intränglingen
(herrar ska spritta
innan vi avslutar,
diagnos av örn:
köttet
är en utvandrare,
vad vi har av vettvilling i oss,
han som flyr)
fragmenten av hur min kropp
plöjde genom din:
du kommer att gå mig förbi,
en man i heder och spö
gör min honnör,
konsekvensen av hjärtslag
(och du har mig i förlåt,
du har mig
för kris och tid,
konsekvensen av mig)
det är en lägre gud
som har gått dig över
men hjärttrakten kan stånga dig,
kan resa en jätte
ur plebej,
brunstnerven i dig:
där är vi fosterkärlek,
vi som ensammas
(efterbörden
spränger mina ormgropar,
hur man stavar en missdådare:
skulle skydda henne,
Erövraren)
din hetlevran pockar mig
till stordåd,
flickan snärtad
men vad ligger i brudsäng,
tiggarskaran utlevd,
en stilla vrede
under örn,
kom som kungar
(skyddslingen,
det är han i tordön:
ditt hjärta
kommer aldrig
att rämna)
nu firas vi,
enväldare
av fä,
hjälten i undergång:
din ryggrad är längre där,
brudkronan som
släpper mig,
Erövraren
(den store helbrägdagöraren,
han som flyr:
den är det
och jag kysser,
konsekvensen av örn)
”Det var skallen, de där kvinnorna, en stilla vrede: hon kom i kungar, hon.”