Under varje Sol invictus föds hon på nytt
Öppnar var människas stängda hjärta
Om ej fyllda av för mycket smärta
Då mörka själar, för länge sedan flytt

I varje midvintertid, faller mörker
Fylls upp av det sköna ljuset från drottningens krona
Du sköna från fornforna dar, ditt liv gick ej att skona
men här värmer ljuset för den som ivrigt söker

Lugnt glider hon fram, på Golgata som bragt ditt namn
Sökande sitt folk, stilla sin andliga hunger
Med högburet huvud, med klara toner sjunger
Om det som togs från hennes längtansfulla famn

Skåda henne, ej längre vanhedrad
I sin guldskimrande mantel, framskrida
Sittande på Guds faders vänstra sida
På hennes altare, sina helgemål åter hedrad

Hör du tonen, den sjustavade oktaven
Den lyskraft hon bär, skönjer ebb och flod
Det som blev lagt i skam, heligt är nu ditt blod
Nu bär hon sin spira högt i skyn, den heliga staven