Det är morgon, alla sitter samlade runt köksbordet,
Rolf har värmt färska tekakor i ugnen.
Mmm, det luktar gott, jag älskar varma tekakor!
Johanna och Erik tar för sig av det varma brödet.
Jag sträcker mig fram för att ta en tekaka jag också,
just då höjer Rolf rösten.
“- Opop! Du får ju äta upp det här först!”
Säger han med bestämd röst och ett ansiktsuttryck som talar om för mig hur korkad jag är som inte förstår det.
Han tar fram en påse med gammalt torrt bröd.
Jag känner hur tårarna svider i ögonen men jag försöker att inte visa något, tar det torra brödet och brer det.
Låtsas att det är likadant bröd som de andra äter.
Varm tekaka.




(Någon vecka efter detta gör Rolfs flickvän slut, hon ringer till mamma och talar om att en stor orsak till uppbrottet var att hon inte orkade med hur Rolf behandlade mig.
Hon var det enda ljuset jag hade hos Rolf, med henne kändes det som att jag var beskyddad.
Nu förlorade jag det, ingen som ser vad som händer mer. Ingen som säger något.)