Vid vattenkanten
står hon ensam
andhonan

vattnet har fått ett täcke
av grönt frömjöl
det flockas bildar kakor
som segt glider på vattnet

jag undrar vad hon tänker
hon rör sig inte en millimeter
när vi går förbi

den här dagen surrar myggorna
solen hittar ner mellan trädens grenar

vi går över en träbro

det var året innan

många dog av sjukdomar
av krig och svält
ingen dog av covid 19 omvårdad
av människor med mask
utan besök av de som står nära

sakta vänjer jag mig
vid socialdistansering
tröstar mig med prästens ord

” en dag ska alla 70 + släppas loss
det kommer att bli som ett stort
lyckligt kosläpp ”

när vi gick tillbaka över bron
stod den lilla andhonan kvar
hon studerade allt det gröna
kanske undrade hon var vattnet tagit vägen
kanske saknade hon sin flock

solen målade mönster i
det gröna frömjölet

vi gick över järnvägen
tog bilen hem

stannade till för att köpa
yoghurt och choklad

det var innan vi blev riskgrupp
som får handla på nätet
eller med hjälp av andra

i Indien infördes utegångsförbud
med 4 timmars varsel
arbetslösa som försöker vandra hem
får hoppa som grodor
längs motorvägen

vi får gå genom skogen
längs vägar
längs sjöar och hav

vattnet vid bron
är klart i år
träden bara i tidig knopp

ingen and finns vid strandkanten
när vi går över bron

© Eva Hedlund fd. Langrath