Städdag på vistet

det var min tur att säga:

råden var vrånga

Vi satt kvar vid vårt bord medan resten av gästerna avslutade frukosten, bar ut disken i köket och satte in den i de två diskmaskinerna. Alltid något, tänkte jag, då slapp vi i alla fall det momentet. Gubben som satte in sista kaffekoppen gjorde intryck av att vara stammis på stället. Han vände på den ena av magnetskyltarna på maskinerna så att båda nu visade samma budskap:

Odiskat

Det var ändå mer än tillräckligt mycket kvar att städa. Maken och jag såg varandra oroligt i ögonen. Hur skulle vi hinna iväg på den utlovade danska turen med barnen? Vi hade ju planerat både Zoo och Tivoli, bilresa längs den vackra kusten och färja från Helsingør. Den här resan verkade redan full av hinder, trots att den knappt hade börjat.

Tre lätt mörkhyade, leende kvinnor stod nu runt bordet med diverse städredskap. De såg både förväntansfulla och bestämda ut. Jag kände igen organisatören Csilla från Budapest, polischefen Carolyn från dataspelet Criminal Case och vår granne Cecilia från Malmö. 

- Vill ni törra madaboren, pågar och töser? frågade Cecilia och räckte fram tre små dammhinkar med trasor.

- Jaaaaa! ropade Minus, Linus och Lina med en mun, och satte genast igång med betinget.

Linus agerade kypare och knöt en servett över armen, Lina och Minus var städerskor som knotade på lek över lönen och arbetsvillkoren. De torkade bord så det stod härliga till. Jag var verkligen imponerad över deras entusiasm. Bara vi kunde ge dem røde pølser och is med flødeskum i utbyte för deras mödor skulle nog allting bli bra. Kruxet var bara det att vi hade lovat lämna Lina och Linus senast klockan tio i kväll. De tyska föräldrarna var utpräglade ordningsmänniskor och skulle säkert bli irriterade om vi kom försent. Dessutom hade vi ju utlovat semesterupplevelser och inte städning...