KILA
Jag är min egen ledare
endast följsam till tillfällig lust
min oförmåga glider på styva vingar
en ledare utan egentligt mandat
ett liv tunnsått med mål
det är knappt så man vet när de senaste spreds och som nu
växer på måfå i slänten
mellan stammarna hänger en tvättlina
en trasa hänger kvar
några nypor står själva
jag är min egen ledare
ingen jag utsett
ingen att följa
ingen ledare jag tror på
det finns så många andra röster
som kallar på mig och kallar mig sin egen
jag gräver bland skräp i bröstfickan
känner några frön som kilat fast i hörnen
får tag i ett mål och synar det mot ljuset
det gråa skalet avslöjar ingenting
vad det behöver
vad det innehåller
eller var det gror allra bäst
att ett litet frö av möjligheter
kan skrämma mig så
från och med i dag är jag
min egen ledare
hur stor misstron än tynger mig
jag börjar med att säga
jag är förändringen