Jag saknar dig, Elise.
Vet inte var jag ska lägga händerna längre för att känna att jag har kontakt med dig?
Magen känns så tom.
Du är död nu och för alltid. En del av mig dog med dig. Men sen, ska jag försöka leva. För dig och för mig. Jag glömmer dig aldrig. Du är min största förlust någonsin.
En del av mig önskar att jag hade vågat se dig, hålla dig, klappa dig, pussa på dig, försäkra dig om att det aldrig var dig det var fel på. Du var perfekt och jag älskar dig. Du helade mig. Du hjälpte mig lämna. Du lärde mig stå upp för mig själv igen.
Älskade Elise.
Det är så konstigt att du inte är i mig längre.
Är du fortfarande med mig?