Om jag blundar nu
Kanske jag kan inbilla mig
Att det är du som ligger på kudden
Bredvid mig
Att det är du som 
Lutar dig in mot min axel
Att det är du som kryper närmare 
Rör dig efter mitt rörelsemönster under
täcket 

Men det är omöjligt 
för hon doftar inte som du
Hon svamlar inte i sömnen.
Hon rycker inte till då och då 
precis innan hon håller på att somna
Hennes hand är inte din medvetna hand 
Hon suckar inte som du
Hennes hud känns inte som din
Hennes armar har inte samma spänst 
Hennes hår är inte ditt.
Hennes ryggtavla är inte din att måla med mina andetag med

Och jag gråter, stirrande upp i taket.
Jag inser att det här är inte jag 
Att någon annans kroppsvikt
Inte kan läka min tyngd i bröstet.

Vissa förespråkar rebound
Men det är inte synonymt med mig
Och jag gråter för att 
jag ville bara kunna sova 
Med en famn närvarande
sova utan att vakna hela tiden 

Och inget händer
Mina händer gör ingenting 
Och jag känner det här är 
Inget drömscenario 

Jag ligger bredvid någon i mörkret
Som tröstar mig och stönar om
Jag bara rör mig för att hitta sömnen, inget annat.

Men inget händer
Min kropp omfamnas av kramar
Och inga cylindrar i mig går igång
Jag kan inte inbilla mig

 
Jag inser att jag inte är där än
Jag är inte över min smärttröskel 
Jag är inte i mitt innersta rum 
Och stökar till det
Jag vill hålla allt det fina ömt
Inte att någon ska röra bort mig
 Från allt det vi delat 

Jag inser att
Min kropp känner till din
även i mörkret

 
Hur kan man ha sånt muskelminne?

Det talas om ofta muskelminne
att man vet precis hur man ska röra sig
Och 
Hjärtat är ju en ... muskel

Så här ligger jag
Stirrar upp i taket
Och mitt hjärta minns så mycket 

Och jag blir så medveten om 
min inre styrka 
Och även mina svagheter 
Och min apati

Men jag vet inte än vad jag tar i bänkpress