Jag var ett barn men du fick tvätta händerna
jag duschade för att känna mig ren, men smutsen fanns
invärtes helt omöjlig att skrubba bort

så jag svalt och skar och sprang och flydde

sen älskade jag en man som älskade hela mig
och när jag berättade vad som hänt mig som barn
våldtog han mig

som om jag aldrig var menad för något annat
som om kaoset var jag nu och tryggheten skrämmer mig fortfarande
känns obekväm och får mig fly som rinnande vatten

jag vill bara hitta hem, byggde bo i andra
men aldrig mig och alla mina hemma har utnyttjat mig
så jag behövt svälta bort lager efter lager
av personen jag var med dem

kommer det någonsin bli bra? tänker jag
medan jag sitter ensam på gungbänken vid sjön.
Jag vågar inte fråga någon annan


*