Vi pryda diktare, så kallat sippa,
vi undflyr fräcka ord och allt skabröst,
sånt som känns ekivokt och skandalöst
som infantilitetens snopp och snippa.

Vi blyga diktare kan också pippa
men skriva det känns oförskämt pompöst.
Vår erotik är ingenting famöst
och blanda den i dikten vill vi slippa.

Att skriva dikter är ett sätt att strippa,
att visa insidorna pretentiöst
men knulla runt med dikten amoröst

är något som vi enats om att skippa.
Ni diktare som önskar framstå hippa,
tar ni på erotik promiskuöst?