Orden hänger i

luften följer med vinden

sjunger höstens lov

ligger naken hör regnet

smattra taktfast mot taken

tårar rinner längs

med fönstren sommaren är

endast en blinkning

bort där vi gick på stranden

höll varandra i handen

du fick aldrig nog

av att simma i havet

vem kunde ana

när du vinkade att du

tog ditt sista andetag

går upp i ottan

vandrar i löven sparkar

frustrerat på en

gren lägger en röd ros på

ljungen intill din gravsten