ids inte hänga på jakt
hungrig en tornfalk den trycker
calima leker med alla
vasstandad räfsa på kind

när duvor skär tunnlar
in i den otrogna luften
ej ens öronen ser
har regnet bedarrat

dropparna kunde ej stava
lodrät tillnärmelsevis
kvistarna viftar ifrån
blötans rester i sprejmoln

knappt nuddar de marken ens
där en sista vattenpöl
slutar spegla skyn och se
kvar bara flygande damm

trots skyddet läsidan ön
föds vita gäss intill land
hur högt mår vågorna piskas
där calima möter stranden

vem som än gömmer sig undan
det gäller att hitta lä
må den då ej rulla iväg
efter allt annat på vift

se till att andas in dånet
helst utan för mycket sand
enbart ut andas calima
rätt in i öronen dina

vill du att dånet ej fastnar
där i din hjärna andas
bruset ner fotvägen ut
in i marken
. . . . . . . . . . . . . . . . . sprida rot

verksamhet pågår
mitt under blåsten
ej tid eller råd
tror hon ha
människa