Ja det hade väl varit roligt

Om du såg in.

Men jag kan inte begära det

Jag kan inte mer här.

Jag kan bra tycka lite synd om mig själv igen.

Rastlösheten som river i mig.

Som dammet på fönstret som inte kan ta sig ut

Det bara väntar på vinden.

Som snabbt förflyttar sig ut om jag skulle öppna fönstret.

Precis som jag om jag hade någonstans att ta vägen.

Min far sa att tiden går fort när vi gör samma saker varje dag.

Det är när vi upptäcker nytt eller flyttar på oss den går långsamt.

Jag flyttar mig bara i rutor !

Med olika människor tyckts det

Söker spänningen men hamnar ändå

På ruta ett .

Samma jävla problematiska människor i slutändan

Jag tror jag föddes i fel kropp?

Som att vänta på tåget men ändå välja att stå kvar

Årstiderna dom kommer och går men här står jag med min biljett

Och dammet det växer i mina rutor

Jag orkar inte ens ta bort det längre

Det får flyga ut av sig självt

När jag vädrar i vår