Likt knuffade av en hård vindpust

Så som ett murket träd

Kan oro sänka oss ner

För oro och ovisshet 

Kan få oss att bli omskakade

Hur stabila vi än tror oss vara

Så jag vill sträcka ut en hand 

Till alla som för stunden kämpar 

Vill visa att du är aldrig ensam 

För alla har vi någon gång 

Varit den som orolig och rädd

Är i behov av en stödjande hand

När tillvaron skakas av ovisshet