Tick tack nu går vreden ur ditt system
Efter år av nedbrytning klarar jag inte minsta gnäll
Minsta ord som faller ur din mun tär på mig
Jag lever i en misär med dig
Mitt hjärta är förlorat, den kärlek som blomstrade har dött
I mitt hav av känslor lyser allting brinnande rött

Tick tack nu är skiten ur dig
Jag springer till göm undan
Ty tystnaden blir min bästa vän
Och i ensamheten frodas mitt inre jag
Bortom denna värld är jag en svan
Ståtligt vit och magnifik
Önskar jag slapp denna misär till mystik

Bortom räddning, bryts dag för dag
Dina ord är som knivar riktade emot mitt hjärta
Ett hjärta som en gång brann av iver och lust
Men som nu tippar på tå för att inte väcka din vrede
Jag är ensam och finner få ord att berätta
Den inre kamp jag har med min vendetta
Men orden slinker ur mig, jag skriver dom ner
Detta är ett liv i betongens misär