Hon är så fin
hon
kvinnan
jag känner.

Det går på 13:e året.

Vi var en gång
sååååå nära.

En annan gång tog hon min hand
när han som läser poesi högt
läste högt
sin poesi
från scenen.

Jag kissade
inte på mig.
Nära skjuter ingen hare.

Ha ha ha ha.

Klart jag är galen
i henne.

Så får det vara.
Så får det förbli.

Vi känner ju varann.

Det räcker en bit.

Läckerbit.

Alla känslor går i en lystrig svart kulör
med en explosion
av och i
eldig orange
runt omkring
allting.

Jag har svårt att äga det
på nåt annat vis.