Tänk vad små piller kan ändra om i livet. Jag fick "sista utvägen" piller av doktorn, men jag fick en ovanlig biverkan. OCD. Det och ångest över allt gjorde att jag inte kunde gå hemifrån som vanligt folk och därav var jag skeptisk till när efter att ha provat otal piller blev beordrad om att börja om med dessa "magiska" piller.

Det blev bättre och jag tyckte gott det kunde räcka med den dosen jag hade, men läkarna hade bestämt sig för att jag skulle upp på maxdosen.

Så...

Upp på maxdosen och piller både morgon och kväll, men efter den senaste blodanalysen visade det sig att jag var övermedicinerad och att om man rumsterade om så att jag bara tog medicinen på kvällen kanske jag inte skulle sova bort hela förmiddagen och vara vaken halva natten.

Och...

Resultatet är att jag får sova om nätterna. Mina hallucinationer och "sjuka" tankar finns där, men jag kan hantera dem.

En stor förändring är...

Att jag numer använder mig av behovsmedicinerna jag har. Jag kan preparera mig innan det går helt åt helvete.

Sen...

Igår gjorde jag 20 minuter tabata, vilket jag inte förmått mig göra på väldigt länge.

Men...

Jag blir tillsagd om att inte gå för hårt ut, så jag kör ner i botten igen och någonstans i min reptilhjärna har dendär tanken om att "Nu kanske det är dags att dra i nödbromsen?" infaller sig.

Så tack till piller, läkare, psykolog, sjuksköterskor, min make, familj, vänner m.m.

Vi får väl se vad som händer härnäst.