Fjärilens vingar var mina egna.
Stunden jag förstod det.
Försvann jag tillbaka.
Till min puppa.
Jag kom inte ut igen.
Förrän höstens röda matta rullats ut.
Då gick jag på catwalken.
Som en glänsande svart puma.
Gårdagens tårar ingen minns.
Men känslan i mitt inre krackelerar.
Som krossad marmor.
Jag rymmer.
Från inlåsta burar.
Frihetens doft av rosa liljekonvalj.
Jag står inte längre som en staty i bakgrunden.
Jag tar för mig av livet.
En natt.
I taget.