Kumlins Café
ett roratorio
på ukrainska & tatuerad skallighet,
gamla pensionerade småbrottslingar
och en stadig psykos i prickig skjorta
under vidbrättad hatt;
ett inferno värt Dante
i Skitköpingseftermiddagen

Historien raspar & river sig förbi,
blodig & trött
i Harmageddons utkant

Här råder en kroppskatastrof
i en skränande hop misskötta fysionomier,
rotvälskeackompanjerade

Povel Ramel & Karl Marx
skulle haft att säga

Öppna källor förvånas
över Joe Bidens & Bob Dylans fortfarande,
iklädande sig sina dagsverken

Det här caféet är ett slukhål
i en detalj
i en målning av Hieronymus Bosch

Samtiden drar iväg;
torgets stenläggning ligger på spänn

Motorcyklisten ute på gatan kan inte bestämma sig,
tills han slutligen brakar iväg
i en extremt låg självkänsla

Jag förväntar mig
att en eller annan av mina döda gelikar
ska tumla in genom dörren

Vi kommer att få välja
mellan tolkningsföreträden
och tolkning för träden

Jag har inte en susning,
men det har ju asparna & björkarna

Kroppen står instoppad i tajta jeans
och t-shirt
och väntar på rätt tillfälle

Hela Kumlins Café
är en trådlös uppsättning
av Lars Norén,
plågsam i varje detalj

Overkligheten har vassa kanter;
ljuset rinner vitt och brett
över fönsterrutor och ögonuppspärrningar

Från en obestämd plats i dagen
silar Askild Hauglands Twenty-One Pieces
som heligt ateistisk desinfektion

Golvet dras med fötter,
stolarna med arslen

Eritrea
har tagit över panoramafönstret
mot Stora Torget

Ukraina har slutat skrika;
stigit ut
i Skitköpings oskyddade dagsvärk
i maj

Skitköping är en exekution,
passande något naivistiskt av Carl-Arne Hornberg

När sammelsuriet runnit ut
genom dörrplinget
och näst-intill-tystnaden trevar
över innerväggarna,
är Kumlins Café ett sprucket äggskal
ute i avlägsna skogstrakter