Om man samlar tankar i en redan färdig form,
lägger alla ord i en matris,
kan man ordna orden efter poetikens norm,
den som gällde förr, naturligtvis.

Numera har flertalet sin egen diktmoral,
lägger ord och tankar som de vill.
Oordningen gör ibland att tanken själv blir skral,
Är det kanske det den syftar till?

Tankar, hopalagda i en osorterad hög
har en viss tendens att hamna snett.
Kanske tanken redan ifrån början varit trög?
I så fall har den ju faktiskt hamnat rätt!

Poetiken hade förr en klar nomenklatur,
vilket ordnade var sak för sig.
Nu finns varken när och vad och varför eller hur.
Man får göra som man vill för mig!

Jag, åtminstone, vill hålla regelverket strikt
enligt ideal från fordom tid.
Det är viktigt för mig, att man kan förstå min dikt,
även om  man nickar till därvid...