Bland fläder och krossat glas.
Jag fann min dröm.
Avtorkat damm.
Avslöjande midnattsröd.
Någonstans jag red längs stranden.
Dikter svarta som silke.
Osammanhängande.
Javisst.
Men vad gör väl det.
Egentligen.
När allt flätas samman.
Till att bli.
Så äkta.
Att varje ord blundar.
Nästlar sig samman.
Och älskar.
Vinet rinner ut från havet.
Törstiga.
Av varandra.
Allt som finns.
Är vi.
Men det vet.
Inga andra.
För vi är tysta.
Så tysta.
Tyst.