Ju äldre jag blir desto yngre och galnare känner jag mig.
Jag har en känsla av att en anständig kvinna inte kommer ur mig.
För tiden förändrar mitt yttre, men människorna jag möter förändrar mitt inre, och det går rakt in i hjärtat!
Om du inte längre har den ursäkten -Vad kommer världen att säga?

I livets trädgård blommar min själ,
För varje år som går känner jag  mig yngre, inte äldre.
Ungdomens galenskap dansar i mina ådror,
Och en anständig kvinna, från mig, växer fram och växer.

Jag är inte rädd för tiden, som skulpterar mitt ansikte,
För varje möte väver ett mönster i mitt hjärta.
Vad kommer folk att säga? - en ursäkt som inte stör mig längre,
Jag lever som jag känner, i min egen takt, utan att avvika.

Jag är en blomstersjäl, i ett fält av möjligheter,
Där varje kronblad är en sida i min berättelse.
Och även om utsidan förändras, för varje dag som går,
Mitt inre förblir rent, som hjärtat som slår i mitt bröst.